1 år har gått
nu nästan exakt som på 3 timmar bara. . ett år sen du försvann från oss och inget är detsamma, jag saknar dig, och jag saknar morfar, han må vara vid livet, men hans själ ligger vilandes bredvid dig i din grav. allt har gått så fort, jag minns det som att det var igår, när jag nyligen fått reda på tråkiga nyheter, och mamma ringde och berättade att mormor fått hjärtstillestånd på sjukhuset, att hon och morfar var på väg upp dit, jag minns hur jag senare vaknade av och ann hemma innan ja kunde somna om, i soffan, och hur jag väcktes av att mamma kom hem under småtimmarna. jag visste redan då vad morgondagen skulle medföra, men jag tryckte undan det och somnade om. när mamma ruskade på mig i soffan morgonen efter så var jag redan vaken, men jag låtsades att jag sov för ja ville inte höra vad hon skulle säga, inte vakna upp till mitt "nya liv. . ". men tillslut var det oundvikligt, och ja kommer aldrig glömma när jag hörde mamma säga " nu har vi ingen mormor längre. . "
'
varje gång ja tänker på dig så får ja alltid ett leende på läpparna, även fast det är tungt. trots att du inte var dig själv det sista året så minns jag alla dagar jag var med dig uppe i stugan i finnmarken, när jag var litet. jag minns varje gång vi kom hem till er och du skulle alltid berätta om vad ja gjorde när jag var mindre, " när du va liten bä jonna, då . . " så fick ja höra massa knäppa saker ja gjorde, om och om igen :) jag växte upp med mina morföräldrar och det är jag evigt tacksam för, att de blev som min andra familj. jag har än inte ändrat namnet i min telefonbok på ert hemnummer, det står fortfarande "mormor och morfar" på mobilen fast det gått ett år redan. . ja klarar bara inte av det. det är så jobbigt att veta att du är borta, men ännu värre är det nog att se den skugga av han som en gång var min morfar, den stora starka klippan i familjen, han som alltid tränade, cyklade, grejade med huset, åt, skrattade åt sina egna skämt och var helt frisk, trots sina 77 år. nu är han 78 och ja, knappt en skugga av den man han var, för ett år sedan, och det gör så ont att se honom, samtidigt som jag måste vara stark, för han behöver oss.
'
1 år har gått och det är fortfarande lika jobbigt, inget har förändrats, och ja kommer aldrig glömma den dagen, natten, morgonen och alla stunder därefter. men som jag sagt tidigare, det var för ditt bästa som du fick somna in, för det liv du levde mot slutet var inget liv, "nu kan du äntligen andas igen", den meningen säger allt. . . jag önskar att jag fick tillfället att tacka dig (och morfar för den delen) för hur ni ställt upp för min bror och mig, skjutsat, hämtat, lagat mat, varit barnvakt, och alltid sett till vårt eget bästa, så ja hoppas att det finns någon högre makt där uppe, något ställe där du finns kvar och faktiskt förstår min tacksamhet, för tacksam, det är vad jag är, tack för allt mormor!
'
" nu kan du äntligen andas igen . . "
'
'
//jonna.c
Kommentarer
Trackback
